För att få avatar bara

Loki, är det du, din lilla krumelur? ;)

Vem kan berätta?



IMG_6107.jpg
 
Last edited:
Badly, they deemed,
had gone amiss
their futile errand
of little glory;
it would prove hard
to find the ploy needed
to get an answer
from the woman.
 
Badly, they deemed,
had gone amiss
their futile errand
of little glory;
it would prove hard
to find the ploy needed
to get an answer
from the woman.

"Who was it who urged on Asgard's walls?
Who was it who blocked the builder's work?
Who was it who broke Freija's betrothal?
You, Loki, and for what?

Who was it who demanded a draught of mead?
Who was it who flyted the Aesir for fun?
Who was it who sought a senna with them all?
You, Loki, and for what?
 
"Who was it who urged on Asgard's walls?
Who was it who blocked the builder's work?
Who was it who broke Freija's betrothal?
You, Loki, and for what?

Who was it who demanded a draught of mead?
Who was it who flyted the Aesir for fun?
Who was it who sought a senna with them all?
You, Loki, and for what?

I fly not,
though I fare
And in the air glide...


Long is one night, long is the second;
How can I wait through three?
Often a month to me seemed less
Than this one night of waiting.
 
Last edited:
I fly not,
though I fare
And in the air glide...


Long is one night, long is the second;
How can I wait through three?
Often a month to me seemed less
Than this one night of waiting.

There grows a tree-sprout alone westward of Valhall:
it is called Mistletoe;
I thought it too young to ask the oath of.
 
There grows a tree-sprout alone westward of Valhall:
it is called Mistletoe;
I thought it too young to ask the oath of.

He knew the voice of birds,
how fires to mitigate,
assuage and quench`
sorrows to allay.
 
He knew the voice of birds,
how fires to mitigate,
assuage and quench`
sorrows to allay.

Of their arms converse,
and of their martial fame,
the sons of the triumphant gods.

Of the AEsir and the Alfar
that are here within
not one has a friendly word for thee.
 
Of their arms converse,
and of their martial fame,
the sons of the triumphant gods.

Of the AEsir and the Alfar
that are here within
not one has a friendly word for thee.

I will sing to thee.
If on a mountain high
frost should assail thee,
deadly cold shall not
thy carcase injure,
nor draw thy body to thy limbs.
 
Tom hade hade altid haft dåligt självförtroende, ända sedan han föddes. Nördig var rätt ord. Han visste att han var nördig, men visste inte varför. Och tjejer gick inte alls. Om tjejer någonsin gav honom en andra titt, var det bara för att skratta åt honom. Men en dag hände något när han stod vid delikatessen i Konsum.

Han stod just där och beundrade falukorvarna när en röst bakom honom sa:
"Hur är den i jämförelse med din?"

Han vände sig och såg rätt in ögonen på en kvinna som var så vacker att även hans underutnyttjade kropp reagerade.
"Förlåt, sa du något?" frågade han.
Hon log mot honom och leendet var så vackert att han ville gifta sig med henne direkt.

"Dessa korvarna ser så läckra ut. De verkar så fina, tjocka och saftiga att jag kunde svälja dem hela dagen lång."

Han såg på hennes ansikte och hon var som kommen ifrån en italiensk film från 1960-talet - med mjukt fokus, gråtande fioler och en manlig tenor som sjunger om sin sanna kärlek till henne. Hopplösa kärlek, förstås.

"Jag vill bjuda hem dig på middag, men jag är rädd att det kanske slutar med att jag äter din korv också." Sa hon.

Denna sista anmärkning väckte honom från sitt dagdrömmeri. Hans ansikte blev brinnande rött, han kunde knappt andas och han kände någonting vakna "där nere" - något han länge hade trott vara dött. Eller i bårhuset, åtminstone. Han noterade med ett visst jubel att han hade haft fel - hans kuk levde fortfarande!

"Låt mig se den då." Hennes ögon var låsta på hans gylf.

När han nu tänker tillbaka på vad som hände sen, så önskar han att han kunde säga att han hade gjort rätt, men det kan han inte. Det var som om en utom-jordisk kraft hypnotiserade och höll honom i ett trance-liknande tillstånd. Alla rationella tankar var försvunna från hans hjärna.

Hon log och han knäppte upp gylfen och gled handen innanför sina boxershorts och tog fram sin egen korv.

Hon började skratta. Han hörde skrik i affären. Hans sinne blev tomt.

Han greps och inom några dagar var berättelsen i alla de lokala tidningarna och på regional TV. Hans familj stod vid hans sida, officiellt sett, men bakom stängda dörrar de kallade honom för Korvmannen.

Det ända han minns är han tänker tillbaka till den dagen, är hennes ögon på hans "lilla vän" och hennes hysteriska gapskratt.

Detta hände för sex månader sedan. Numera köper han bara prinskorvar. Han måste bygga upp sitt självförtroende innan han kan se på falukorvar igen. :eek:
 
Frihet ljuger och
därför är kedjor lättare att försonas med.
Hans leende som gör allt lättare.

Han blir som ånga,
som imma runt mig
droppar på väg att dunsta bort.

Hans röst blir som händer.
Färglös, som en auditiv orgasm
för en blind.

Han ber mig att rida fortare,
för att bekräfta vår existens.
Ber mig komma innan han tröttnar.

Och jag slutar precis i fel ögonblick
och ber honom att akta sig
för allt jag inte längre vill ge.

Det är så vi är.
 
Drack en kaffe på uteserveringen och såg två poliser ifrån "la police municipale" försiktigt puffa på en uteliggare i ett hörn. "Agnes, det är dags att vakna nu, har du dina grejer?" Oväntad omtanke. :rose:
 
Jag känner mig trygg nu efter att fått äta två muffins utav mästerkocken.
:slickar fingrarna:
 
Saft, Loranga, Masarin och Dartanjang mitt på en onsdag, lite vardagslyx slår aldrig fel.
 
Champagne och småtugg medan vi tittar på Christian Lacroix som viger in nya spårvagns linjer. Han designade vagnarna i guld och annat vackert :D

champers.jpg
 
Skitdålig låt som jag lyssnar på nu. Kass verkligen. Annars är allt skitbra.
 
Lite träningsvärk... Jag var på gym igår och försökte passa in bland alla muskliga typer... :(
 
Back
Top